Tänk liaväl va daij ha möet i Warbjär. Färja hem te dansken,
strannaveij mä nya lamper, fästning, järveij som ska gravas naijr, fula som
aldrig fau va i fre faer flymaskiner, aitt gammelt hus som e revet men ändau
inte e revet, aitt torg som ska gaeras om men som knappt faur röras, ainn
gammel dägeskola som kaesta rätt sa möet mä penga faer a fau aurning pau,
Societen, Havanna a sa kommunisten Lasse Diding. I Mårp hann vi ain kårka,
köregaur, boen a lide te men inte pau launga veija som i Warbjär. Det gaur
naenn ynka buss mellom Mårp a Warbjär men hälla sa faur ain ta seg dit pau
velcepen. Har naen ynka gaung augt a satt meg pau de nya huset baette ve teatern
– Kommandoran har jag faer meg att de heder. Där brugar jag lana papper a pänne
faer a kånna sedda a skriva naijr allt som ainn har vårrt mä om gönom alle aur.
Jag har nästa fatt ihåv ainn haijl sia sa de e inte lide ainn har hånnet mä men
de blir la ingen saenndäringa båg som kallas faer memoarer.
Hannet sa navligt.
.obeproM
